Det händer inte allt för ofta, men ibland blir det som idag: en dag hemma i skogen med barnen utan något som helst program. Inget jobb, inga studier, inget dagis, inte äldre flickans dans, inget besök, inget varv med bilen till stan eller någon annanstans heller för den delen. Bara vara hemma, leka, laga mat, ut i snön, in och äta, dricka kaffe, ut i snön, bada bastu.

novembah10_012.jpg

En vän påpekade en gång kontrasten då jag tog upp ett nummer av tidningen Kingsize Magazine ur postlådan och såg ut över åkrarna.

Hur som helst härligt att bo så naturnära. Letade därför upp den här gamla texten som jag skrev efter en skogspromenad, minst lika uppfriskande som dagens:

Det händer att jag vill ut och vandra

Tillräckligt långt för att det ska vara frisk luft jag andas

En skogspromenad lär nog ha helande makt

För jag kan känna naturens förenade kraft

Menar att allt därute får mig att tillfriskna

Igår var det vindstilla

Gav mig några små inblickar

Mitt i all tankeverksamhet vaknar man till

Och förstår att det var för många dagar sen sist

Tänk vilken lyx som så många inte värdesätter

Snart går jag där igen längs stigen

I själens kärleksnäste

Borta från stressen och skiten,

Trängseltrafiken, väntetider och skrämseltaktiken

Men även i skogen kan det kännas…

Som att det avlägsna dånet från landsvägen

Plågar mitt samvete

Så att jag tror jag borde vända…

Fast jag förstod ju inte att det var en underbar dag

Innan jag gick iväg på min skogspromenad