Senaste PULS-kvällen i Källaren i Ekenäs var sist och slutligen en härlig händelse. Det var något färre människor på plats än de två första klubbkvällarna, men å andra sidan var det varmt och dansant på ett sätt som man inte upplever ofta i våra trakter. Sweat reggae music över alla förväntningar med Papa Zai och ett fantastiskt gig av Dizi och Advice som utgör den genretänjande hiphop-duon ill division.
Kvällens hjälte, matchens lirare, var kanske ändå Dj Tee:
Alla foton i detta inlägg är tagna av Yvonne Sandström.
Hela dagen var oroligt fin och lärorik, trots en oangenäm stund. Allt var vardagligt perfekt hemma med barnen under dagen och innan det var dags att föra dem till farmor för att ställa i ordning i Källaren blev det middag som Zai kockat ihop. Såklart var det vissa praktiska saker som gick en smula snett då vi väl skulle göra förberedelserna, men lika självfallet ordnades allting "på nåt sätt" som det brukar.
Kvällen började dra igång med oroligt positiva vibbar (Dj Tee hade minsann ett finger med i spelet här). Förvånansvärt många kom tidigt till klubben och det gav upphov till en svår balansgång. När skall artisterna börja så att det är rättvist för dem som kommit tidigt, men så att man ändå inväntar åtminstone en del av ungdomsklungan som brukar välla in onödigt sent? (Praktisk lösning: spikade tider, men det löser inte det underliggande problemet).
Dagens mörka sekvens blev för mig då några gäster argsint gick ut, svängde med armarna och sade "det börjar ju aldrig". Som kvällens host kändes det illa att höra, och de gnager ännu lite i mig även om jag tycker att vi gjorde rätt denna kväll. Det är bara det att två olika ålderskulturer krockar i två avseenden: det första är det uppenbara, tidsrytmen. Äldre människor växte upp med krogar som stängde halv ett. Och de förfäras av att höra om fester som slutar sju på morgonen, enligt en stereotypisk bild förstås. Det andra avseendet gäller själva konsertkulturen: enligt mig "har det börjat" i allra högsta grad då en DJ på riktigt levererar bakom sina vinylspelare. Han (ja det är oftast en han) är ingen jukebox, har ingen simpel playlist som snurrar på. Han uppträder också, om än mer diskret. Jag trivs inte heller med fenomenet att alla går ut väldigt sent på krog, alltså vid midnatt, och jag svor en aning för mig själv då jag gick för att se Asa här om veckan och han började 01:20. Jag hade nämligen jobb följande dag. (Jo, visst, det var en duktig dj före honom, här skall jag inte rigga fällor för mig själv.) Men jag har varit på gigs så ofta så att jag är införstådd med ett system där kvällens huvudartister uppträder då det är som mest folk i huset.
Hur som helst körde ill division igång då några sura miner avlägsnat sig och det började med Dizi´s känslofyllda Why don´t you och därifrån byggdes stämningen upp, tillbaka till topp och vidare med starka känslor, viktiga tankar och positiva vibrationer.
Ad´ och Dizi ger alltid allt live.
Och det är en ära att få dela scen med dem!
YES! BURN WICKEDNESS! Jag och brother Papa Zai.
That´s the spirit of Papa Zai, reggae and PULS!
Nästa PULS-kväll blir 28 maj, kl.21-02. Då blir det igen lite reggae och hiphop, men även dubstep i Källaren. Och efter senaste Pulsen längtar Papa Zai tillbaks till Ekenäs, och en del av Ekenäs skulle inte för allt i världen missa honom live.
Peace, love and harmony!
