Har haft micken ett tag du får låna den

För alla gigs jag vill ha får jag ordna själv

Lite osäker än och jag lovar dig

Ey.. söta öde du har sårat mig

Ett år har gått sen vi gick in för att skiljas

Gråter än idag för att familjen är splittrad

Vill bort från det bittra, kontrollera min ilska

Jar stagnerat för jag vägrar att fiffla

Min sinnesstämning den är gnisslande stråkar

Och enkla trummor så trist det kan låta

Pianoslingan som kryper under skinnet

Du vet känslan när man smyger bort från vimlet

Lyfter sakta blicken, älskar stjärnhimlen

Det perspektiv som ändrar världsbilden

Jag vill det och slutar tycka synd om mig själv

Sätter i min egen skiva och trycker på play

Kvar på noll, men ska aldrig vandra bort

Nej...Fortsätter göra mamma stolt

"Han har kommit sig upp, han har mycket framgång"
De´ vad som sägs men... de´ inte alls så!
För framgång kan inte va att stå där jag står
På perrongen i väntan på att tåget ska gå
Att mina låtar ska slå, något knocka min ångest
Att det gråa blir vår som sen torkar betongen
bara tundra nu, de´ inga stunder av under
Kämpar, funderar, pulserar, reflekterar
Alltid samma slutsats att livet är galet
Skäms utan pengar till skidor åt barnen
Onödigt snäll, vad är faktiskt meningen
Samhället vi lever med , andliga förnedringen
För mycket är för mycket, jobb och studier
Plus musikprojektet tar mig bort från nuet
I verkliga illusionen är där jag står kvar
Ja... jag har härdats men är sårbar

Att bara skriva raptexter - utan att rappa dem – måste väl vara som att spela luftgitarr?

Nonsens. Eller så skall luftgitarr inte tas som någonting meningslöst. Att skriva och läsa rim har gett mig mycket och onekligen haft ett egenvärde. Det säger jag rakt ut även nu, vilket andra inte brukar göra efter att de tagit steget från pennan till micken...

En inkörsport till både musik och poesi. Vi kallar det lyricism. Min vän Kristoffer Nilsson från Uppsala (nu Göteborg) är fan mästare på det här. Vi sammanställde en bunt texter för några år sedan, kallade projektet för ”Blotta tanken!”.

Detta är Kristoffers senaste text som åtminstone för mig är mer givande läsning än det mesta där ute:

Hur många gånger ska du säga att du hatar mig
som om inte hela världen visste det baby
hur många gånger ska du se mig och beklaga dig
tänk på vårt första möte, du var kär på riktigt med baby

du är klar som glas, min fotoblixt skarp
jag ser igenom det du tror är en mask
hyckleri är som din favoritsyssla
men osäkerheten större än all din stridslystnad
den här sången den får dig att må bra
och glömma dina sorger hur svåra dom än var
kommer du ihåg i början det var som man drömde
men för många situationer av knas tog oss sönder
min kvinna ser svart och hoppar på mig med kniv
vi har kämpat med och mot varann i några års tid
men kampen inom oss själva är vår svåraste strid
så lägg ner vapnet, slut fred istället för o gå ut i krig
håll dig långt borta från negativitet
istället för att slåss mot det sätt som livet blev
samhörighet kontra rivalitet
den där tyngda själen gör att du vilseförleds
du tittar på mig och säger inte mitt fel
men det lyser igenom dig klart, det finns när du ler
dom lockar med resor med bättre väder
dom lockar med cash dom lockar dig med kläder
dom lockar med prylar, som är så dyra
att du stressar dig tills du inte längre orkar med världen
dom lockar med alkohol och oanständighet
men om man gör nåt annat är det ett stort samhällsproblem
försök att aldrig vara del i deras dubbelmoral
dom förbiser min polischef som knullar med barn
politiker vill inte drogtestas, varför ska vi då häktas
tvärs genom sverige från göteborg till uppsala stad
vi följer inga trender nej vi skapar dom
vill inte dölja mig i mängden nej jag hatar sånt
i en värld av reklamavbrott, som på tv och radion
som dom levde i babylon, i bibeln har du en aning om?
friheten kan dom aldrig ta från oss
din själ väger tyngre än varenda slag du fått
följ aldrig deras spår
för dom spårar ur som sj på vintern, och snön blir mer i år
dom går bakom ryggen till din käraste och viskar
men jag sätter mamma och gud högst, sen dom nära och min kvinna
min mamma lärde mig att aldrig skvallra på min bror
och dom skvallrar som om dom aldrig haft en mor
nej det är ingen del av min kultur, åh nej
kvinna, som solens ljus på månen så är du för mig
ta bara hand om mig så tar jag hand om dig
och behandlar dig som jag aldrig behandlat en annan tjej
när regnet faller över dig som bomber pon di gaza
finns jag där för dig, vem kommer du då hata? mhmm

hur många gånger ska du säga att du hatar mig
som om inte hela världen visste det baby
hur många gånger ska du se mig och beklaga dig
tänk på vårt första möte, du var kär på riktigt med baby